Vad FN gör för fred

Nedrustning  •  Fredsskapande  •  Fredsbyggande  •  Fredsbevarande  •  FN:s arbete för fred över hela världen


Att bevara världsfreden är ett av FN:s viktigaste mål. I FN-stadgan enas FN:s medlemsländer om att lösa konflikter genom fredliga medel och att inte hota eller använda vapen mot andra stater.

Under årens lopp har FN spelat en stor roll i att hjälpa till att lösa internationella kriser och utdragna konflikter. Organisationen har tagit sig an komplexa operationer som har inneburit fredsskapande, fredsbevarande och humanitärt bistånd. FN har arbetat för att förhindra att konflikter blossar upp. Efter en konflikt arbetar FN i ökande grad för att ta itu med orsakerna till konflikten och lägga grunden till en hållbar fred.

FN utgör ett forum för en fredlig lösning av konflikter idag, såväl som 1962 när säkerhetsrådet diskuterade Kubakrisen. (UN Photo)

FN:s arbete har gett stora resultat. FN hjälpte till att lösa Kubakrisen 1962 och krisen i Mellanöstern1973. 1988 satte ett FN-stött fredsavtal punkt för kriget mellan Iran-Irak och följande år ledde FN-stödda förhandlingar till att Sovjet drog tillbaka sina styrkor från Afghanistan. Under 1990-talet var FN behjälplig för att återupprätta suveränitet i Kuwait och spelade en stor roll i att få stopp på inbördeskrigen i Kambodja, El Salvador, Guatemala och Moçambique, samt att lösa eller begränsa konflikter i andra områden.

När en våldsvåg tvingade 200 000 människor i Östtimor på flykt i september 1999 efter ett val rörande självständighet sände FN en internationell säkerhetsstyrka som hjälpte till att återställa ordningen. Därefter övervakade en FN-stödd övergångsadministration landets övergång till Östtimors självständighet den 20 maj 2002. När terrorister anföll USA den 11 september 2001 agerade säkerhetsrådet snabbt och antog en omfattande resolution som tvingar stater att garantera att den som deltar i finansiering, planering, förberedelser, gör sig skyldig till eller stödjer terroristhandlingar ställs inför rätta.

Nedrustning
Ett av FN:s största mål är att stoppa spridningen av vapen och minska eller helt avskaffa alla massförstörelsevapen. FN är ett forum för nedrustningsförhandlingar, för rekommendationer och för undersökningar. Organisationer stödjer multilaterala förhandlingar i Konferensen om nedrustning och andra internationella organ. Sådana förhandlingar har resulterat i avtal som t.ex. icke-spridningsavtalet från 1968 och det omfattande avtalet om provsprängning från 1996 samt andra avtal om kärnvapenfria zoner.

FN:s fredsbevarare i Haiti påbörjar den officiella avväpningen av lokal ex-FADH-milis på en ceremoni i milisens högkvarter i mars 2005. (Photo MINUSTAH: Sophie Paris)

Andra avtal förbjuder utveckling, produktion och lagring av kemiska vapen (1992) och bakteriologiska vapen (1972); förbud av kärnvapen på havsbottnen (1971) och i yttre rymden (1967); förbud eller restriktioner av andra typer av vapen. I februari 2005 hade 144 länder undertecknat Ottawakonventionen om landminor. FN uppmanar alla stater att skriva under denna konvention och andra avtal som förbjuder krigsvapen. FN arbetar också för att förebygga, bekämpa och avskaffa illegal handel med handelsvapen och lätta vapen – den typ av vapen som används mest i konflikter runt om i världen. FN:s register över konventionella vapen och systemet för standardiserad rapportering av militära utgifter främjar större transparens i militära frågor.

Internationella atomenergiorganet (IAEA), som finns i Wien, garanterar genom ett system av avtal, att kärnvapenmaterial och -utrustning som är ämnade för fredlig användning inte används för militära ändamål. I Haag samlar Organisationen för förbud av kemiska vapen in information om kemiska fabriker över hela världen och genomför rutininspektioner för att säkra att konventionen om kärnvapen följs.

FN övervakar valprocessen i Burundi. Här röstar en lokal bybo i landets övergångsval i februari 2005. (Photo ONUB: Martine Perret)

Fredsskapande
Genom FN:s fredsskapande verksamhet förs fientliga parter samman genom diplomatiska medel för att komma överens. I sitt arbete för att upprätthålla internationell fred och säkerhet kan säkerhetsrådet rekommendera olika sätt att undvika en konflikt eller återupprätta eller säkra fred, t.ex. genom förhandlingar eller genom Internationella domstolen (ICJ).

Generalsekreteraren spelar en viktig roll i fredsskapande. Generalsekreteraren kan lägga fram vilken fråga som helst inför säkerhetsrådet som hotar internationell fred och säkerhet, använda medling eller tyst diplomati bakom scenen, antingen personligen eller genom särskilda sändebud. Generalsekreteraren arbetar också genom s.k. förebyggande diplomati som syftar till att lösa dispyter innan de eskalerar.

Fredsbyggande
FN arbetar alltmer med underliggande orsaker till konflikter, utvecklingsbistånd är en viktig del av fredsbyggande. I samarbete med FN-organ, givarländer, regeringar och frivilligorganisationer arbetar FN för att stödja gott styrelseskick, folkrätt och ordning, val och mänskliga rättigheter i länder som återhämtar sig efter konflikt. På samma gång hjälper man dessa länder att bygga upp service inom administration, hälsa, utbildning m.m. som förstörts av krig.

Vissa av dessa aktiviteter, som t.ex. FN:s övervakning av valet i Namibia 1989, minröjningsprogram i Moçambique och polisutbildning i Haiti, sker inom ramen för FN:s fredsbevarande operationer och kan fortsätta när operationen avslutas. Andra aktiviteter efterfrågas av regeringar, so i Guinea-Bissau där FN underhåller ett fredsbyggande stödkontor.

Fredsbevarande
Säkerhetsrådet sätter upp fredsbevarande operationer och definierar deras mandat för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. De flesta operationer involverar militära insatser, som t.ex. att övervaka eldupphör eller att skapa en buffertzon medan man förhandlar om en hållbar lösning. Andra kan kräva civilpolis eller annan civil personal som hjälper till att organisera val eller övervaka mänskliga rättigheter. Man har också utplacerat operationer för att övervaka fredsavtal i samarbete med de fredsbevarande styrkorna från regionala organisationer.

FN:s fredsbevarare åker dit där de behövs, trots att det är farligt. (ONUB Photo: Martine Perret)

Fredsbevarande operationer kan vara i ett par månader eller fortsätta under årtionden. FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan i Jammu och Kashmir upprättades t.ex. 1949 och fredsbevarande personal har funnits på Cypern sedan 1964. Däremot kunde FN avsluta sitt uppdrag i Aouzouremsan mellan Libyen och Tchad på lite drygt en månad 1994.
Sedan FN först utplacerade fredsbevarande personal 1948 har nästan 130 länder sörjt för upp till 1 miljon soldater, poliser och civilarbetare. Dessa har tjänstgjort, tillsammans med tusentals civila, i omkring 60 fredsbevarande operationer. I februari 2005 bidrog 103 länder med en personal på 67 000 – en rekordhög siffra.

FN:s arbete för fred

I Afrika
FN:s fredsarbete har tagit sig många olika uttryck under årens lopp, bl.a. den långa kampanjen mot apartheid i Sydafrika, aktivt stöd för Namibias självständighet, ett antal valövervakningsuppdrag och 23 fredsbevarande operationer. De senaste operationerna upprättades i Liberia (2003), Elfenbenskusten och Burundi (2004) och den allra senaste i Sudan (mars 2005).

 
Efter tre veckors vård på FN:s matcenter i Darfurregionen i Sudan i juli 2004, visar nu Fatima tecken på god bättring. (UNHCR Photo: K. McKinsey)
 

FN hade redan varit på plats i Sudan för att arbeta med det som FN:s nödhjälpskoordinator hade kallat för den värsta icke-naturliga humanitära krisen i världen. Det globala samfundet för humanitära frågor, däribland FN, frivilligorganisationer, Röda Korset och Röda Halvmånen, hade redan placerat ut 9000 hjälparbetare. Nästan 1000 av dem var internationella. Och i mars 2005, efter fynd av omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, överlämnade säkerhetsrådet situationen i Darfur i Sudan sedan den 1 juli 2002 till Internationella brottmålsdomstolen.

FN har också gjort omfattande diplomatiska ansträngningar för att återupprätta fred i området kring de stora sjöarna och man arbetar för en folkomröstning i Västsahara. På andra platser i Afrika fortsätter FN:s fältoperationer sina fredsbevarande aktiviteter i Centralafkrikanska republiken, Guinea-Bissau, Somalia och i den västafrikanska regionen. I Asien och Stilla havsområdet
FN:s stöduppdrag i Afghanistan (UNAMA) har arbetat sedan 2002 för att främja nationell försoning och för att uppfylla de uppdrag som ålades FN genom Bonnavtalet från 2001. Detta innebär både arbete inom områden som mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och jämställdhetsfrågor, som att leda alla FN:s aktiviteter för humanitära frågor, bistånd, återhämtning och återuppbyggnad i Afghanistan i samarbete med landets regering.

UNAMA integrerar alla FN-aktiviteter i Afghanistan, inklusive de som de 16 FN-programmen utför. Man samarbetar också med medlemmar ur den afghanska regeringen och med nationella och internationella NGOs.

När en fredbevarande styrka i Tajikistan avslutade sitt arbete år 2000, öppnades ett FN-kontor för att ansvara för ett politiskt ramverk och ledarskap för olika fredsbyggande aktiviteter. Och FN:s militära observatörer fortsätter att övervaka vapenvilan i Jammu och Kashmir, på gränsen mellan Indien och Pakistan.

I Östtimor kulminerade FN-ledda samtal mellan Indonesien och Portugal till ett avtal i maj 1999 som banade väg för en folklig överläggning om terroritoriets status. FN-övervakad röstregistrering ledde tillen sluten omröstning i augusti 1999 där 78 procent av östtimorianerna röstade för självständighet. Den 20 maj etablerades den självständiga staten Timor-Leste. FN:s stödoperation i Östtimor (UNMISET) blev kvar i landet till maj 2005 för att hjälpa till med etableringen av viktiga adminsitrativa strukturer, som t.e.x. rättssystem och upprätthållande av lag och ordning, samtidigt som man bidrar till att bibehålla stabilitet och säkerhet.

FN har också hjälpt regeringen i Papua nya Guinea och Bougainville att komma fram till ett omfattande avtal som täcker frågor som gäller självstyre, folkomröstning och användande av vapen.

I Europa
FN:s fredsbevarande styrka på Cypern fortsätter att övervaka vapenvila, upprätthålla buffert zonen och att genomföra humanitära uppdrag på den delade ön. Styrkans närvaro underlättar generalsekreteraren och hans särskilda rådgivares diplomatiska arbete som syftar till förhandlingar för att nå en omfattande överenskommelse.

FN arbetade nitiskt för att lösa konflikten i det forna Jugoslavien samtidigt som man såg till att folket fick humanitärt bistånd. FN:s fredsbevarare arbetade från 1992 till 1995 för fred och säkerhet i Kroatien, skydd av civila i Bosnien och Herzegovina och såg till att den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien inte drogs in i kriget. Fyra FN-uppdrag hjälpte till att säkra fred efter Dayton-Paris-avtalen 1995.

Ett läkarteam i FN:s uppdrag i georgien ger förstahjälpen till en ung person från Gali i maj 2004. (Photo: UNOMIG)

Idag fortsätter FN:s övergångsadministration i Kosovo (UNMIK) att arbeta med folket i Kosovo för att skapa ett fungerande demokratiskt samhälle med ett stabilt självstyre. UNMIK, som etablerades 1999 efter NATO:s luftbombningar och tillbakadragandet av Jugoslaviska trupper, samordnar ansträngningar från EU (OSCE) och FN i FN:s regi.

I Abkhazien, Georgien har diplomatiska ansträngningar lett till en överenskommelse i konflikten, alltmedan FN:s militära observatörer uppfyller sitt fredsbevarande mandat.

I Amerika
Fredsskapande och fredsbevarande har varit avgörande för att lösa utdragna konflikter i Centralamerika. 1989 ledde fredsinsatser i Nicaragua till en frivillig demobilisering för resistansrörelsen vars medlemmar lämnade in sina vapen till FN. 1990 observerade ett FN-uppdrag valen i Nicaragua. Det var det första valet med FN-observatörer i ett självständigt land. I El Salvador fick fredsmäkling genom generalsekreteraren slut på tolv års konflikt och ett FN-fredsbevarande uppdrag kontrollerade att alla avtal efterlevdes. Och i Guatemala fick FN-ledda förhandlingar slut på ett 35 år långt inbördeskrig.

Bildtext: FN:s civilpolis ger leksaker till sjuka barn på St. Damian-sjukhuset i Haiti. (MINUSTAH Photo: Sophie Paris)

Efter det att Haitis president Jean-Bertrand Aristide avgick den 29 februari 2004, svarade säkerhetsrådet på en förfrågan från Haitis tillförordnade president och godkände en omedelbar utplacering av en multinationell styrka för att stödja en fredlig och konstitutionell process i landet under säkra och stabila förhållanden. Säkerhetsrådet upprättade därefter en FN-styrka för stabilisering på Haiti som övertog ansvaret från den multinationella styrkan i juni 2004. FN-uppdraget har arbetat för val 2005 och maktöverföring till en vald president 2006.

I Mellanöstern
FN:s arbete för en lösning av konflikten mellan araber och israeler spänner över nästa 60 år och fem krig. FN har definierat principer för en riktig och bestående fred, bl.a. genom säkerhetsrådets resolutioner 242 (1967) och 338 (1973) som fortfarande ligger till grund för en omfattande lösning.

FN har stöttat andra initiativ som syftar till att lösa underliggande politiska problem och har skickat ut olika fredsbevarande operationeer i regionen. FN:s första militära observatörsgrupp etablerades 1948 och är fortfarande i samma område än idag. FN:s första fredsbevarander styrka etablerades också där under Suez-krisen 1956. Två fredsbevarande styrkor är för närvarande i regionen. Den ena etablerades 1974 och upprätthåller en buffertzon på Golanhöjderna mellan israelska och syriska trupper. Den andra stablerades 1978 bidrar till stabilitet i södra Libanon och år 2000 kontrollerade den tillbakadragandet av israeliska strykor från området.

På den diplomatiska fronten deltar FN, såsom medlem i ”Kvartetten” som består av FN, USA, EU och Ryssland, aktivit i arbetet med att nå en lösning genom förhandlingar. År 2003 presenterades en ”Vägkarta” för en tvåstatslösning av Kvartetten och den accepterades av båda parter men har ännu inte implementerats. Under tiden fortsätter FN, såväl genom säkerhetsrådet och andra organ, samt generalsekreteraren och hans särskilde koordinator för fredsprocessen i Mellanöstern, att främja en fredlig lösning av situationen.

Den 14 augusti 2003, efter den mest intensiva fasen av kriget, upprättade säkerhetsrådet FN:s stödadministration i Irak (UNAMI). Dess mål var att koordinera humanitärt bistånd och återuppbyggnadshjälp samt att hjälpa till i den politiska processen som syftar till att etablera en internationellt erkänd suverän irakisk regering. Några dagar senare, den 19 augusti, blev FN:s högkvarter i Baghdad mål för en terroristattack. 22 personer dog, däribland chefen för FN-uppdraget, Sergio Vieira de Mello. Fler än 150 personer skadades.

Efter attacken drog generasekreteraren tillbaka de flesta av FN:s internationella personal som arbetade i Baghdad och behöll bara ett litet team som kunde sörja för grundläggande humanitärt bistånd. FN fortsätter likväl sitt biståndsarbete både inom och utanför Irak, t.ex. leverering av livsmedel, vatten och hälsovård. I detta arbete är man särskilt beroende av FN:s irakiska personal.
Slutet på ockupationen och det formella återupprättandet av Iraks suveränitet den 28 juni 2004 markerade en ny fas i iraks övergångsprocess och ledde till direkta val den 30 januari 2005. Med stöd från UNAMI, generalsekrterarens särksilda representant och FN:s avdelning för valassistans och trots konstant våldshot, mötte irakierna upp för att utöva sina politiska rättigheter. Övergångsnationalförsamlingen kommer att göra ett utkast till en permanent konstitution som kommer att presenteras för folket i en nationell folkomröstning senare i år.

 
Tillbaka UNRIC Starsida