onsdag, 30 juli 2014
UNRIC logo - Svenska

FN på ditt språk

Mänskliga rättigheter 1948 - 1998

50.JPG

Denna text är en informationsbroschyr som presenterades på Möt Mänskliga Malmö-evenemanget (Malmö Rådhus 19.10.98) i samband med 50-årsjubiléet av mänskliga rättigheter. Broschyren heter "1948-1998 Allmän Förklaring om de Mänskliga Rättigheterna" och finns på FN:s informationskontor. Linjerna i texten indikerar ett nytt avsnitt.


1945
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
ÅT ALLA


Mot bakgrund av andra världskrigets ohyggligheter betonades mänskliga rättigheter starkt när Förenta Nationernas grundare skrev organisationens stadga.

Vid San Francisco-konferensen 1945, då stadgan antogs, bedrev ett 40-tal icke-statliga organisationer framgångsrik lobbyverksamhet hos delegaterna för att förmå dem att använda kraftfulla formuleringar om mänskliga rättigheter.

 


 

1946
FN:s KOMMISSION
FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Kommissionen etablerades 1946 för att ta hand om allt arbete på detta område inom FN.

Kommissionen bestod ursprungligen av 18 medlemmar, men har nu 53 medlemmar som möts en gång om året i Genève för att behandla frågor, utveckla och kodifiera nya internationella normer och lämna rekommendationer till staterna om mänskliga rättigheter. Också icke-statliga organisationer har en viktig roll i detta arbete.

Eleanor Roosevelt var en aktiv förkämpe för dessa principer. Under hennes ordförandeskap inledde kommissionen sitt arbete med att definiera grundläggande rättigheter och friheter.

"Vi skulle inte kunna ha fred om vi inte erkände människors rättigheter, vikten med och värdigheten i dessa rättigheter, och om vi inte erkände att de är något grundläggande som måste accepteras över hela världen."

-- Eleanor Roosevelt, USA.

 

p_6_roos.jpg
Eleanor Roosevelt, ordförande i kommissionen för mänskliga rättigheter,
tilltalar delegaterna, New York, 1947.

 


1948
DEN ALLMÄNNA FÖRKLARINGEN OM
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
ANTOGS


Efter noggrann granskning och 1.400 omröstningar om praktiskt taget varje ord och varje paragraf, antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna den 10:e december 1948.

Detta var det första internationella dokument som klart och tydligt redogjorde för alla människors fri- och rättigheter. Det är fortfarande grundpelaren i nittonhundratalets människorättslagstiftning och hörnstenen för människorättsrörelsen över hela världen.

p_7_pari.jpg
Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter antogs
den 10:e december 1948 i Palais de Chaillot, Paris.

För första gången i historien fanns det internationella regler om mänskliga rättigheter som alla länder kunde skriva under och som alla syftar till att uppnå.


FN-dagen för mänskliga rättigheter firas varje år den 10:e december.


FÖRKLARINGEN:
ETT MAGNA CHARTA
FÖR HELA MÄNSKLIGHETEN

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna bygger på den grundläggande principen om varje människas "inneboende värdighet".

Denna värdighet och rätten till frihet och jämlikhet, som uppkommer därav, är obestridliga.

Trots att förklaringen inte har samma bindande verkan som ett fördrag, har den blivit universellt accepterad.

Många länder har citerat förklaringen eller inlemmat dess bestämmelser i sina grundlagar och författningar. Flertalet överenskommelser, konventioner och fördrag om mänskliga rättigheter som avtalats sedan 1948 har byggt på förklaringens grundsatser.

p_7_Roos.jpg
Eleanor Roosevelt håller en affisch med den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna, New York, 1949.

"...Erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen."

Inledningen av den
allmänna förklaringen om
de mänskliga rättigheterna.

 


1948-1966
THE INTERNATIONAL BILL
OF HUMAN RIGHTS

FN strävar efter att skapa en politisk kultur baserad på mänskliga rättigheter runt hela världen.

De mest omfattande juridiskt bindande överenskommelserna om mänskliga rättigheter som förhandlats fram i FN:s regi är konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den om medborgerliga och politiska rättigheter.

Båda dessa konventioner antogs 1966 och trädde i kraft 1976. De för fram den allmänna förklaringen ytterligare ett steg genom att göra bestämmelserna lagligt bindande. De flesta av världens stater har anslutit sig till dessa två konventioner. Därigenom öppnades dörren för internationell övervakning av tillämpningen av konventionerna.

Tillsammans med den allmänna förklaringen utgör de "`the International Bill of Human Rights".

"Det har länge varit erkänt att en viktig del av att försvara mänskliga rättigheter var vida spridd kunskap bland befolkningen om vad deras rättigheter är och hur dessa kan försvaras."

--- Boutros Boutros-Ghali, FN:s sjätte generalsekreterare, 1992-1996


MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
UTÖKAS


Ett av FN:s största framsteg är att de skapat ett omfattande lagstiftningsmaterial om mänskliga rättigheter. Sedan 1948 har cirka 90 fördrag och deklarationer antagits i FN. Några exempel är:

• Konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord (1948).

• Konventionen om flyktingars rättsliga ställning (1951).

• Den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965).

• Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (1979).

• Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling (1984).

• Konventionen om barnets rättigheter (1989).

• Den internationella konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar (1990).

 

 


ORGAN SOM ARBETAR MED
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

"Ända från början har FN arbetat för att förbättra och definiera internationell rätt som påverkar mänskliga rättigheter. Dessa är idag en permanent del av FN:s arbete för fred och en central faktor i internationella relationer."

-- Kofi Annan,
FN:s generalsekreterare

 

Inom FN-organisationen arbetar sex kommittéer med att se över att medlemsstaterna fullföljer specifika fördrag:

• Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering
• Kommittén för mänskliga rättigheter
• Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
• Kommittén mot tortyr
• Kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor
• Kommittén för barnets rättigheter

Kommittéerna kan anmoda staterna att svara på anklagelser. De kan fatta beslut och publicera dessa tillsammans med anmärkningar eller rekommendationer.  


SKYDD
AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Under årens lopp har FN utvecklat olika metoder för att undersöka missbruk mot mänskliga rättigheter och utöva påtryckningar för korrigerande åtgärder.

Experter, som kallas särskilda rapportörer eller representanter, samlar fakta, besöker fängelser, intervjuar offer och rekommenderar hur respekten för mänskliga rättigheter skall öka.

De kan undersöka speciella frågor i ett visst land, som t.ex. tortyr, religiös ofördragsamhet, rasism, handel med barn och våld mot kvinnor.

Varje år sänder de tusentals brådskande meddelanden till regeringarna och kräver frigivning av fångar, att dödsdomar förvandlas till andra straff eller andra viktiga åtgärder.

Arbetsgrupper har bildats för att undersöka frågor som ofrivilliga försvinnanden och godtyckligt frihetsberövande. Deras rapporter hjälper till att väcka internationell uppmärksamhet för dessa frågor.

 

"Världen har kommit till insikt om att frihet, rättvisa och världsfred endast kan säkerställas genom internationellt främjande och genom internationellt försvar av dessa rättigheter och friheter."

-- U Thant, FN:s tredje generalsekreterare, 1961-1971.


FÖREBYGGANDE AV
MISSFÖRHÅLLANDEN GENOM
PRAKTISKA ÅTGÄRDER

Överenskommelser om mänskliga rättigheter är beroende av att regeringarna och folken samarbetar. FN erbjuder praktisk hjälp till regeringarna inom följande områden:

• Reformering av nationella lagar
• Stöd av demokratiseringsprocessen och rådgivning om valprocedurer
• Bistånd med att formulera nationella lagar och förbereda nationella rapporter
• Stärkande av nationella och regionala institutioner som domstolar och skolsystem
• Utbildning av personal vid brottsmålsdomstolar: domare, advokater, åklagare och poliser.

"Den allmänna förklaringen, som är en gemensam standard att uppnå för alla folk och nationer, inte bara förtydligar det politiska tänkandet i vår tid angående mänskliga rättigheter, utan även influerar lagstiftning världen över."

-- Dag Hammaskjöld, FN:s andre generalsekreterare, 1953-1961.



FN:s HÖGKOMMISSARIE
FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Den 20 december 1993, efter nästan 50 års pendlande mellan hopp och misströstan, beslöt generalförsamlingen enhälligt att inrätta posten FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Högkommissariens uppgift är att samordna FN:s program för mänskliga rättigheter och att främja respekten för fri- och rättigheter över hela världen.

Den förste Högkommissarien var José Ayala-Lasso från Ecuador som utsågs av FN:s generalsekreterare och godkändes av generalförsamlingen. Han tillträdde sin tjänst den 5 april 1994.

 

p_13_Las.jpg
José Ayala-Lasso, den förste Högkommissarien från 1994-97.

 


HÖGKOMMISSARIATET
FÖR
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Ärenden som har att göra med mänskliga rättigheter samordnas av Högkommissariatet för mänskliga rättigheter i Genève. Detta kontor, som tidigare kallades Centret för mänskliga rättigheter, betjänar FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och de flesta organ inom samma område. Varje år tas cirka 400.000 anmälningar emot om kränkningar av mänskliga rättigheter.

Människor som anser att deras rättigheter har kränkts och som behöver brådskande hjälp kan skicka fax dygnet runt till en öppen linje i Genève eller skriva till Högkommissariatet.

Kontoret upprätthåller också en databas om mänskliga rättigheter med vars hjälp man kan följa upp olösta problem och vidta förebyggande åtgärder för framtida problem.


un50-009.jpg
Palais des nations i Genève, där Högkommissariatet för mänskliga rättigheter har sitt säte.

Öppen faxlinje
för brådskande
ärenden om mänskliga rättigheter:
(+41-22) 917 00 92


FÄLTARBETE

De senaste åren har FN upplevt en dramatisk ökning av aktiviteter runt om i världen inom mänskliga rättigheter. Dessa aktiviteter varierar beroende på var de äger rum och kan ta formen av bevakning av kränkningar mot mänskliga rättigheter, teoretisk och praktisk utbildning eller annan rådgivande verksamhet.

För närvarande förekommer sådana ansträngningar i Gaza, Abkasien/Georgien, Burundi, Kambodja, Colombia, Guatemala, Haiti, Malawi, Mongoliet och Kongo-Kinshasa, Rwanda och tidigare Jugoslavien.

"Get up, stand up
Stand up for your rights
Get up, stand up
Never give up the fight"


-- Bob Marley (1945-1981),
musiker och kompositör
från Jamaica.

 



UTBILDNING

Information och utbildning är kraftfulla vapen mot brott mot mänskliga rättigheter.

Det internationella anseende som en regering åtnjuter beror till viss del på i vilken utsträckning den respekterar dessa rättigheter.

År 1988 startade FN en världsomfattande informationskampanj till allmänheten för att upplysa människor om deras rättigheter och staterna om deras skyldigheter.

Generalförsamlingen förklarade 1995-2004 för Årtiondet för utbildning om mänskliga rättigheter.

Om människor känner till sina grundläggande fri- och rättigheter är sannolikheten större att de kommer att kämpa för dessa. I sin tur sätter detta press på staterna.

Hittills har den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna översatts till och spridits på mer än 200 språk.

 

"Ett ökat antal stater - däribland flera med erfarenhet av etniska konflikter och inre stridigheter - söker utbildningar med innehåll och metoder som kan hjälpa dem att nå ett antal samverkande målsättningar: att stärka respekten för mänskliga rättigheter och att tillämpa ett demokratiskt tillvägagångssätt, bekämpa fattigdom, skydda miljön och förbättra möjligheterna till internationell fred och förståelse."

-- Kofi Annnan, FN:s generalsekreterare


FN - EN PARAPLYORGANISATION
FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

• UNICEF arbetar för att främja barns rättigheter.
• Högkommissarie för flyktingar erbjuder lagligt skydd och humanitärt bistånd till miljontals flyktingar.
• Kvinnokommissionen är inriktad på att vidareutveckla alla kvinnors rättigheter. Den arbetar direkt med CEDAW -- kommissionen för avskaffande av diskriminering mot kvinnor. Kvinnokommissionen samarbetar också med högkommissariatet för mänskliga rättigheter, samt med FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM).
• ILO, den internationella arbetarorganisationen, värnar om arbetarnas rättigheter.
• UNESCO, FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur, verkar för mänskliga rättigheter inom sitt arbetsområde.
• FN:s utvecklingsprogram UNDP strävar efter att säkerställa ekonomisk och social utveckling som respekterar individens mänskliga rättigheter.
• Världshälsoorganisationen WHO arbetar för att främja rätten till hälsa.

Samtliga FN organ arbetar för att försvara grundläggande rättigheter som exempelvis rätt till hälsa, till utbildning, till mat och till ett bättre liv.


p_16_FOO.jpg
Ansträngningar med att distribuera mat i Rwanda, 1994.

 


MEDBORGARENS KAMP
FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Den globala strävan efter att vinna stöd för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är allas angelägenhet.

Kampanjen vilar tungt på tusentals hängivna individer och medborgargrupper som ofta riskerar livet för denna kamp.

Ett ökat engagemang i att försvara mänskliga rättigheter medverkar till att forma en miljö där frihet och värdighet är självklara och respekterade begrepp.

Sedan 1945 har icke-statliga organisationer bidragit oerhört mycket till FN:s arbete och till att främja mänskliga rättigheter -- både som informationskälla och som en pådrivande kraft för meningsfulla förändringar.

"Med frihet menas att mänskliga rättigheter är härskande principer överallt. Vårt stöd går till dem som kämpar för att vinna dessa rättigheter eller att behålla dem."

-- Franklin Delano Roosevelt,
f.d. president i USA,
Four Freedoms Speech,
6 januari 1941.

 


APARTHEID OCH RASDISKRIMINERING


"Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung..."

Artikel 2: Den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna

När generalförsamlingen tog upp frågan om apartheid i Sydafrika år 1952, ställde sig FN i spetsen för internationella ansträngningar att få ett slut på detta "brott mot mänskligheten".

Ständig bevakning och återkommande påtryckningar genom åren ledde till att apartheidsystemet avskaffades år 1994.

Kampen mot rasismen fortsätter över hela världen. Förenta Nationerna strävar efter ökad medvetenhet för att bekämpa denna skamfläck i samhället. 1993-2002 har utnämnts till "Det tredje årtiondet för kamp mot rasism och rasdiskriminering".


URSPRUNGSFOLKENS RÄTTIGHETER


Genom hela historien har världens ursprungsfolk -- c:a 300 miljoner människor i mer än 70 länder -- fått utstå lidande på grund av kolonisatörer och andra som har traktat efter landområden och rikedomar.

FN:s arbetsgrupp för ursprungsfolk, som har funnits sedan 1982, arbetar för att befrämja dess rättigheter. Medlemmarna har formulerat en deklaration om deras rättigheter som, om den antas, kommer att innebära ett stort steg framåt.

Generalförsamlingens utropade 1993 som Ursprungsfolkens år och 1995-2004 som Ursprungsfolkens årtionde i syfte att stärka det internationella samarbetet för att lösa de problem som de samhällena står inför.


p_19_chi.jpg
Hövding Oren Lyons lanserade det internationella året för Ursprungsfolk, 1992.

"Trots att vi använder olika båtar - ni ror i roddbåtar och vi paddlar kanoter - så delar vi livets flod gemensamt."

-- Hövding Oren Lyons, Onandaga Nation, USA

 


KVINNORS RÄTTIGHETER ÄR
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Respekten för mänskliga rättigheter är inte universell förrän kvinnors rättigheter erkänns och skyddas.

Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor antogs av generalförsamlingen år 1979 och har nu ratificerats av mer än 160 stater. Efterlevnaden övervakas av kommissionen för avskaffandet av diskriminering av kvinnor (CEDAW).

FN:s utvecklingsfond för kvinnor har ett speciellt program som syftar till att främja och värna om kvinnors rättigheter.

Men runt om i världen tilldelas kvinnor en underordnad ställning på grund av kulturella och traditionella krafter. Alltför ofta tystas kränkningarna ner och döljs.

Den världsomspännande kvinnorörelsen är en maktfaktor som arbetar för att bryta tystnaden och kräva mänskliga rättigheter för kvinnor.

"...Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete."

Artikel 23: Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter


"Våld mot kvinnor och flickor är den mest utbredda kränkningen av mänskliga rättigheter i världen idag."

-- Charlotte Bunch, verkställande direktör i centret för globalt kvinnligt ledarskap (Rutgers University, USA)


BARNETS RÄTTIGHETER

Respekten för mänskliga rättigheter börjar med samhällets sätt att behandla sina barn.

Den 20 november 1989 antog generalförsamlingen den historiska konventionen om barns rättigheter. Hittills har den ratificerats av 183 stater.

Detta historiska fördrag är det mest fullständiga uttalande som någonsin gjorts om barns rättigheter och det första fördrag som gett dessa rättigheter den dignitet som internationell lagstiftning medför.
>

"Den förklaring om barnets rättigheter, som antogs 1959, bekräftade deras rättigheter när det gällde speciella skydd, möjligheter och medel för en hälsosam och normal utveckling. Dessa och andra rättigheter har blivit legalt bindande genom den konvention som antogs av FN:s generalförsamling 1989."

-- Basic Facts
about the UN

 


MIGRERANDE ARBETARE

Aldrig tidigare har så många människor sökt sig till andra länder i jakten på ett bättre liv. De beräknas till c:a 100 miljoner människor.

Experterna förutspår att antalet migrerande arbetare blir allt fler i takt med den ökade globaliseringen.

Men många migrerande arbetare som söker högre levnadsstandard får i stället uppleva diskriminering och övergrepp.

Efter 10 års förhandlingar antog generalförsamlingen 1990 den internationella konventionen om rättsskydd för alla migrerande arbetare och för deras familjemedlemmar.

Fördraget har dock ännu inte trätt i kraft eftersom det krävs att det ratificeras av 20 stater. I maj 1998 hade endast nio stater ratificerat det: Colombia, Kap Verde, Bosnien Herzegovina, Egypten, Marocko, Filippinerna, Seychellerna, Sri Lanka och Uganda.

"Det fysiska våld som migrerande arbetande kvinnor rapporteras få utstå är allt ifrån sexuella trakasserier, sparkar, piskrapp, slag med öppen hand, knytnävsslag, att bli dragna i håret till våldtäkt och sexuellt våld, vilket ibland leder till döden."

-- Radhika Coomaraswamy, FN:s speciella rapportör om våld mot kvinnor, Filippinerna, 1996.


FUNKTIONSHINDRADE
PERSONER

Människor med funktionshinder marginaliseras ofta i samhället, trots att de utgör 10 procent av världens befolkning.

De förvägras ofta de mest grundläggande utbildningsmöjligheter. Fysiska hinder gör att de inte har tillträde till offentliga byggnader och transport. Sociala attityder utestänger dem från kulturellt liv och normala relationer. Fördomar och okunskap leder ofta till onödig institutionalisering.

Generalförsamlingen antog i sin strävan att nå samförstånd om funktionshindrade personers rättigheter standardregler för personer med handikapp år 1993.

Reglerna kan användas för att skapa ett "samhälle för alla" där varje människas möjlighet till utveckling erkänns.


p_23_dis.jpg
Funktionshindrat barn i Tokyo, Japan, 1979.

FN utnämnde 1981 till Internationella Året för Funktionshindrade Personer i
syfte att uppmuntra internationella ansträngningar för miljontals funktionshindrade personer världen över.

Funktionshindrade personer utgör 10% av världens befolkning.


UTVECKLING OCH DEMOKRATI

Fullständig mänsklig värdighet innebär inte bara frihet från tortyr och diskriminering, utan också frihet från hunger. Det betyder frihet att rösta och rätt till utbildning och hälsovård. Det betyder också uttrycksfrihet.

1986 antog generalförsamlingen deklarationen om rätten till utveckling som slår fast att: "Det är den enskilda människan som är huvudföremålet för utveckling och som därför bör vara den som är delaktig i och åtnjuter rätten till utveckling "

Men trots internationella ansträngningar lever mer än en miljard människor idag i total fattigdom, med mindre än en amerikansk dollar per dag att leva för.

God politisk ledning, ett demokratiskt synsätt och allmän delaktighet ses allt oftare som huvudfaktorer för att nå ekonomisk och social utveckling, såväl som skäliga handelstermer och skuldlättnader.



p_24_poo.jpg
Rwandisk mor och barn nära byn Biaro i Östra Zaire,
1997. (Foto: Sebastiao Salgado)

Fullständig mänsklig värdighet innebär inte bara frihet från tortyr, utan också frihet från hunger.


"Rätten till utveckling är ett mått på respekt av alla andra mänskliga rättigheter. "

-- Kofi Annan, FN:s generalsekreterare.

 


HUMANITÄRT BISTÅND


Över hela världen har mänskliga rättigheter en stor betydelse i situationer som kräver humanitärt bistånd. Oavsett om offren är flyktingar, tvångsförflyttade människor eller andra civila som blivit inblandade i interna konflikter så är deras situation densamma. Deras mänskliga rättigheter har sannolikt kränkts och de behöver skydd och hjälp.

"Kränkningar av mänskliga rättigheter är en av huvudorsakerna till flyktingströmmarna" säger Sadako Ogata, FN:s Högkommissarie för flyktingar. Flyktingar får också utstå en rad övergrepp när de lämnat sina hem, som t.ex. attacker från pirater, våldtäkter, arresteringar, frihetsberövande, tortyr och diskriminering i det land de flytt till.

Världssamfundet fokuserar alltmer på förebyggande åtgärder för att ta itu med problemen innan de blir humanitära krislägen.

"Individens värdighet är erkänd för alla människor i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Som en följd av detta utropas rätten till fri rörlighet i sökandet efter sanningen, efter uppnåendet av god moral och rättvisa och efter rätten till ett värdigt liv som en grundläggande rättighet."

-- Påven John XXIII,
Pacem in Terris, 1963.


p_25_ref.jpg
Rwandiska flyktingar nära Biaro, Zaïre, mars 1997. (Foto: Sebastiao Selgado)

 


GLOBALA SAMMANKOMSTER


Wien-deklarationen och handlingsprogrammet betonar att mänskliga rättigheter och behovet att kämpa mot all slags diskriminering, främlingsfientlighet, rasism och intolerans gäller över hela världen.


1968 höll FN den första internationella konferensen om mänskliga rättigheter i Teheran, Iran. Konferensen betonade sambandet mellan å ena sidan medborgerliga och politiska rättigheter och å andra sidan ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

1993 markerade FN:s Världskonferens om mänskliga rättigheter, i Wien, ett betydelsefullt framsteg i att främja och skydda fri- och rättigheter över hela klotet.

Wien-deklarationen och handlingsprogrammet bekräftade att mänskliga rättigheter är universella. Staterna har ansvar för att de respekteras och att det internationella samfundet bör övervaka att staterna fullföljer principerna. De framhåller också starkt kvinnors, barns, minoriteters och ursprungsbefolkningars rättigheter.

 


EN INTERNATIONELL
BROTTSMÅLDOMSTOL


1998 bestämde FN:s medlemsstater under en konferens i Rom att upprätta en internationell brottsmålsdomstol, som utgör en väsentlig del av skyddet av mänskliga rättigheter i världen.

Under nästan ett halvt sekel har FN erkänt behovet av att etablera en sådan domstol vars funktion skall vara att åtala och straffa människor som gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten.

Hittills har två speciella brottsmålsdomstolar inrättats för att döma krigsförbrytelser i det forna Jugoslavien och Rwanda.


"I dessa tider inser vi mer än någonsin att folkmord mot ett folk är ett angrepp mot oss alla. Genom att inrätta en internationell brottsmålsdomstol kommer vi att se till att mänsklighetens genmäle blir snabbt och rättfärdigt."

-- Kofi Annan, FN:s generalsekreterare,
12 juni 1997.


PÅ VÄG IN DET 20:E ÅRHUNDRANDET


Växande internationell medvetenhet som utvecklats genom massmedia har medfört en ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Tusentals individer och medborgargrupper över hela världen kämpar för sina fri- och rättigheter.

FN fortsätter med sitt arbete. Ändå utstår miljontals människor över hela världen allvarliga kränkningar eller berövande av sina grundläggande fri- och rättigheter.

Det kan röra sig om allt från tortyr, våldtäkt, korrumperade rättssystem till slavarbete, hunger och avsaknad av hälsovård, bostäder, sanitära anläggningar och vatten.

Kommer det någonsin att finnas en världsomspännande kultur där mänskliga rättigheter respekteras fullt ut?

Det gäller för var och en av oss -- från arbetare, presidenter och premiärministrar till företagsledare, bönder och studenter -- att förverkliga detta mål.


Un50-020.jpg
Kofi Annan, FN:s generalsekreterare.

"Mänskliga rättigheter hävdar varje individs värdighet och individuella rättigheters okränkbarhet. De, i sig, tillhör varje person, varje individ, och är inte utdelade eller beroende av någon statlig myndighet. Det finns inte olika lagar för olika kontinenter. Det ska finnas endast en standard - en allmän standard - gällande brott mot mänskliga rättigheter."

-- Kofi Annan, FN:s generalsekreterare.

 


INTRODUKTION TILL
DEN ALLMÄNNA FÖRKLARINGEN OM
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Förenta Nationernas generalförsamling antog och kungjorde den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Förklaringen antogs med 48 ja-röster. Inget land röstade emot. Åtta länder avstod.

Omedelbart efter denna historiska händelse uppmanade generalförsamlingen alla medlemsstater att offentliggöra förklaringens text och att "göra den spridd, känd, läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsinstitutioner utan hänsyn till olika länders eller regioners politiska förhållanden".

Förklaringens officiella text finns tillgänglig på FN:s sex officiella språk: arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. Vidare har en rad enskilda medlemsländer hörsammat generalförsamlingens uppmaning och översatt förklaringen. Den svenska översättningen påföljande sidor har godkänts av svenska regeringen.

ALLMÄN FÖRKLARING OM
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
INLEDNING

Enär erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

när ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna lett till barbariska gärningar, som upprört mänsklighetens samvete, och enär skapandet av en värld, där människorna åtnjuta yttrandefrihet, trosfrihet samt frihet från fruktan och nöd, kungjorts som folkens högsta strävan,

enär det är väsentligt för att icke människan skall tvingas att som en sista utväg tillgripa uppror mot tyranni och förtryck, att de mänskliga rättigheterna skyddas genom lagens överhöghet,

enär det är väsentligt att främja utvecklandet av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,

enär Förenta Nationernas folk i stadgan ånyo uttryckt sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt männens och kvinnornas lika rättigheter, ävensom beslutat främja socialt framåtskridande och bättre levnadsvillkor under större frihet,

enär medlemsstaterna åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa allmän och effektiv respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

enär en gemensam uppfattning av dessa fri- och rättigheters innebörd är av största betydelse för uppfyllandet av detta åtagande,

kungör

GENERALFÖRSAMLINGEN

denna ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA såsom en gemensam riktlinje för alla folk och alla nationer, på det att varje individ och varje samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostran befordra respekten för dessa fri- och rättigheter samt genom framstegsfrämjande inhemska och internationella åtgärder säkerställa deras allmänna och verksamma erkännande och tilllämpning såväl bland folken i medlemsstaterna som bland folken i områden under deras överhöghet.

Artikel 1

Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Artikel 2

Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.

Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3

Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4

Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna.

Artikel 5

Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6

Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening.


Artikel 7

Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla äro berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad.

Artikel 8

Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränka de grundläggande rättigheter, vilka tillkomma honom genom lag eller författning.

Artikel 9

Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.

Artikel 10

Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.

Artikel 11

1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.

2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående.

Artikel 12

Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.


Artikel 13

1. Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort.

2. Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land.

Artikel 14

1. Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse.

2. Denna rätt må icke åberopas vid laga åtgärder, reellt grundade på icke-politiska brott eller på handlingar, som strida mot Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15

1. Envar har rätt till en nationalitet.

2. Ingen må godtyckligt berövas sin nationalitet eller förmenas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16

1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. De äga lika rättigheter vid giftermål, under äktenskap och vid äktenskaps upplösning.

2. Äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas fria och fullständiga samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten.

Artikel 17

1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra.

2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.

Artikel 18

Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.

Artikel 19

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.



Artikel 20

1. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.

2. Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21

1. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga val, vilka skola äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfaranden.

Artikel 22

Envar äger i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social trygghet och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som äro oundgängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med hänsyn tagen till varje stats organisation och resurser.

Artikel 23

1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.

2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.

3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.

Artikel 24

Envar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbetstiden och regelbunden semester med bibehållen lön.

Artikel 25

1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

2. Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda inom eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma sociala skydd.


Artikel 26

1. Envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig. Den högre undervisningen skall stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglighet.

2. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt befordra Förenta Nationernas verksamhet för fredens bevarande.

3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.

Artikel 27

1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.

Artikel 28

Envar har rätt till en social och internationell ordning, i vilken de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, till fullo kunna förverkligas.

Artikel 29

1. Envar har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans personlighet ensamt är möjlig.

2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

3. Dessa fri- och rättigheter må i intet fall utövas i strid med Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 30

Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

Universal Declaration of Human Rights (Swedish)
DPI/15


 

FN:s informationskontor tackar gruppen "Möt Mänskliga Malmö" för det goda samarbetet och översättningen till svenska av broschyrens första del. I denna grupp ingår Malmö FN-förening och lokalavdelningar av Amnesty, Rädda Barnen, Röda Korset, Svenska Freds och Unicefs nationella kommitté. Bilagan med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har översatts av FN:s informationskontor.

 

Konflikten i Syrien är FN:s livsmedelsprogram WFP:s största och mest komplexa biståndsinsats någonsin. Ta en titt bakom kulisserna!

Annons
Annons
Annons